Huvudvärk…

Denna morgonen är huvudvärken enorm.
Dålig sömn även denna natt, men dock bättre än igår..:/

Nu blir det frukost och vakna med the voice innan de e dags å knata till skolan.

Avokado,kalkon & gurka knäcke. Ägg och kaviar knäcke, nyponsoppa samt ½ grapefrukt.

Annonser

Stoppat i magen

Frukost (6:45) : Keso med avokade, 2 fincrisp med kalkon och gurka, ½grapefrukt.
Mellis (10): Kaffe med mjölk.
Lunch (12): fisk med potatis plus sallad.
Middag (17:45): 2 knäckemackor med makrill i tomatsås, majs och nyponsoppa.
Kvällsmål (20:45): 1 knäckemacka med kalkon och avokade, keso med bär, nyponsoppa.

jahopp.

Första dagen tillbaka i verkligheten.

Efter pappa gick bort kom min mamma och hämtade mig, tillbringade tiden sedan i pyjamas, i sängen, gråtandes, arg, tom, tröstätandes, vilsen och trygg därute tills i måndags. Då blev det till att åka hem igen till min lägenhet där jag inte varit på 1 vecka. Lämnade bara av grejjer och drog sedan iväg till mina brorsor och åt middag å kollade film. Tog med mig hunden Vera som sovsällskap och sov till 02 då jag vaknade och tillbringade sedan resten av natten vaken med tusen tankar farandes. Tur att jag hade vera som låg och snarkade brevid.

Idag har det blivit skola för första gången på länge. Känns som en evighet sedan sist och jag blev varmt välkomnad av mina underbara klasskompisar. Utan just dom hade jag aldrig klarat av att gå tillbaka redan. Känner mig enormt trygg bland alla dessa fantastiska människor!!
Blev dock halvdag och har sedan tillbringat resten av dygnet upp i pappas lägenhet. Rensat, slängts, sparat minnessaker och hittat massa gamla roliga saker som ger en ett hugg i hjärtat samtidigt som man ler. Gamla brev, teckningar och saker man gett till pappa. Fina rara pappa har spart allting ❤

Nu blir det någon form av provicorisk middag – knäckemacka med makrill i tomatsås, majs och nyponsoppa. Det funkar det med 🙂
Ska snart kila iväg till innebandylaget för att ta foton.

Sov gott fina älskade lilla pappa!

Idag har min pappa somnat in.
Min pappa finns inte längre i livet.

Det gick så snabbt.
Han väntade in oss.
Inte förens han hade min hand i hans ena och carinas hand i den andra, lugn musik på i bakrunden så valde han att lämna oss.
Med några lugnare andetag förvarnade han oss vad som skulle hända.
Vi satt där och höll hans hand och sen tog de 2 tunga andetag till innan han var borta.

Själen som vi redan sett varit påväg bort var nu tydligt borta.
Kvar låg bara ett skal. Inte ens ett skal som liknade pappa.
cancern hade ätit upp honom inifrån och han var så liten i slutet.
Det var obehagligt att gå in i rummet, som sköterskorna försökt göra fint och mysigt, efteråt.
Det var inte han.

Han hade redan lämnat.
Sagt adjö.

Det gör så ont just nu.
Jag saknar han så jävla mycket redan.

Jag älskar dig pappa!

kämpe <3

Det är otroligt hur mycket kroppen klarar.
Det är otroligt vad cancer kan göra mot kroppen.
Hur hälsosamt man än lever så vinner ändå cancern i slutändan & den äter långsamt upp dig innifrån. Du tynar sakta bort.

Denna dagen har varit en av dom längsta dagarna jag varit med om.
Jag känner mig tom. Går som i en dvala.
Lillasystern min var upp och laddade mina batterier en skvätt.
Det är så jobbigt att bara sitta och se på.
Att inte kunna veta vad du känner.
Att inte veta om du märker av oss.
Att inte veta om du är medveten.
Att inte veta om du är rädd.

Vi har skapat julmyspys-stämning här nu för kvällskvisten.
Tänt adventsljusstake, spelar julmusik och mickrat glögg för att få in doften.
Känner du det pappa?
Känner du av oss?

Du är en kämpe utan dess like. Så otroligt stark.
och vi älskar dig så mkt!

tomt.

varit en lång dag samtidigt går tiden så overkligt snabbt.
tiden står stilla när vi bara kan sitta breve och hålla din hand medans du knappt är här hos oss.
samtidigt går tiden så fort.
Och allt jag vill är att få mer tid.

tillbringat nästan 4timmar liggandes brevid dig i sängen idag, hållit din hand och lyssnat på musik. Annars har jag suttit en stol vid sidan om. Stundtals har jag suttit utanför ditt rum då det varit för jobbigt. Dina snarkningar är lycka just nu. Så skönt att höra snarkningarna när man sitter utanför rummet. Man hör dig.
När man gått iväg till köket eller snabbt kutat ner till affären går man alltid med andan i halsgropen in på ditt rum, hör din snarkning och andas ut. Lättad.

Jag vill aldrig att du slutar snarka pappa.

tiden står stilla..

och jag håller andan..

att se sin pappa sakta tyna iväg är det smärtsammaste jag någonstin gått igenom.
läget blir sämre och sämre och idag när jag skulle åka hem en snabbis och hämta lite grejjer vaknade han till för nästan första gången idag.
Han var klar för en kort stund.
Och det blev en enormt känslomässig stund.
Han greppade tag runt mitt ansikte, kramade mig hårt, kände på mitt ansikte, såg mig i ögonen, grät, sa att han älskade mig och att han hoppades att han orkade.

Det smärtade att för första gången se rädslan i hans ögon.
Det värmde att vi fick säga att vi älskar varandra.

jag höll andan i de 30 minutrarna jag var iväg och kutade in i lägenheten och tillbax. Jag bad återigen till den guden jag inte ens tror på om att han inte skulle ta min pappa ifrån mig ännu. jag var mer nervös än vad jag någonsin varit när jag åkte hissen upp till 4e våningen och gick stegen till hans rum.

Det var en lättnad som föll hårt när han såg mig och andades ut att jag var tillbaka och sedan föll han tillbaka till sömnen.

Detta blir en lång natt och allt jag önskar just nu är att han ska vakna imorgon och jag får ännu en dag. Varje dag som går är värdefull. Varje tid med han vaken är underbar.

Något som hjälper mig något otroligt under denna enormt svåra tid är att se kärleken ifrån hans underbara flickvän. Utan henne skulle jag nog inte klara detta.
Hon är en klippa och jag imponeras över hennes styrka!